wheelia

Känner mig lite nere. Trött på mig själv. Varför ge sig in på något som alltid slutar i att man faller, faller i frustration som sedan når marken, så var man där igen. Mitt liv känns lite som monopol just nu. Kämpar för att ta sig runt, men skickas ständigt tillbaka till gå. Vad är det som går och går men aldrig når sitt mål? - Någon som gång på gång upprepar samma misstag. När man väl lyckats komma en bra bit på väg blir man stoppad av den sadistiske polisen tio rutor från målet, som vill att man går direkt till fängelset, utan att passera gå. Hinder som inte vill ta slut. Det måste få ett slut, för vem orkar börja om hela tiden?
Men att veta att jag aldrig vandrar ensam, betyder mer än något annat. Jag behöver bara lite vägledning, fri passage från fängelset, det är allt. För jag vet att jag klarar mig, det gör jag alltid. För jag har en vän som aldrig lämnar mig och som bär mig genom svåra stunder.

Matt 7:7