wheelia

Jag har inga problem med att inte ha något direkt jobb, egentligen. Men att veta att man inte har något jobb, någon källa att dra in pengar från.. det känns lite. Men när man sällan klarade en hel skolvecka när man pluggade, vågar man inte riktigt söka ett jobb heller. Man vill ju faktiskt klara av det.
Allt är så.. komplicerat.
Jag vill åka nu. Utomlands. Studera. Leva.
Tillsvidare är jag fast i den här hålan. Vilket absolut inte är fel. Har många underbara vänner här.
Men jag behöver komma härifrån, av flera anledningar.
Men det ska nog ordna sig!
Det är ju trots allt rätt nice att vila upp sig också, efter i princip ett helt liv av studier kan man behöva ett längre break.

Jag klagar inte. Absolut inte.
Men snart bör jag vara färdig utvilad och peppad på massa jobb!

Känner mig lite småtrasig. Frustrerad. Förvirrad. Men samtidigt glad. Känns som att livet just nu är i en berg och dalbana, men tunnlar kommer om och om igen och man har ingen aning om hur vägen fortsätter. Upp, eller ner.
Hur kan man vara så säker och samtidigt så osäker?

Finns så många oklara saker. Frustrationen växer för var dag som går. Och allt jag kan göra är att vänta.


Wake up to find my left side is right
My body is inside out
Lift my feet up but they're taking me down
My body is inside out
- Lucy Schwartz

Att börja om är kanske något man måste göra under hela livet, vad vet jag. Hittills har det inte funkat så bra att börja om, men någon gång måste det ju gå!
Nu är det dags att börja det nya livet igen, nu tänker jag inte ge upp.
Nu öser vi!